Så har stormen satt igång igen. Nu får det banne mej ge sej med detta blåsande. Nu är i alla fall mormor klippt. Jag cyklade en lite extra sväng när jag for hem och hamnade här utanför. Lövöskola. Skolan där jag mina första tre år. ¤ av mina döttrar har oxå gått där. Idag används det av förskolan som det heter. Man får ju inte säga dagis längre.

När jag var barn fanns det inga staket inne på skolgården. Men då det är småbarn där är det ju ett måste. Det var grus, gräs och massor med träd. Vi lekte ofta där på kvällarna oxå. vi var många som bodde väldigt nära. Det fanns ingen matsal utan äta fick vi göra på en närliggande skola Sandviksskolan. Där gick mellanstadieeleverna.

Vi fick ställa oss i ordentliga led och promenera dit. Det var en liten smal grusväg på några 100 meter. Efter den vägen stod en del gamla hus oxå likvagnsboden som vi sa. Där var en springa mellan dörrarna så man kunde se in. Oj vad vi sprnag fort förbi. På kvällarna var vi ofta där runt omkring och lekte. Det var ju både kusligt och spännande.

Det här är roten på en gammal, gammal tall. Den står fortfarande kvar på skolgården. Då vi var barn tyckte vi den var så stor. Där lekte vi oxå mycket och hade denna rot som skattgömma. Det är en ganska djup skåra där i mitten som det rymdes både det ena och det andra.


Kan oxå berätta att vi hade ingen gympasal i skolan. Vi fick hålla till i klassrummet. I vårt klassrum hade vi en gammal tramporgel. Flickorna fick byta om framför orgeln och pojkarna bakom. Där drog vi på oss de stiliga blå gympadräkterna och de vita sockeplasten:) Det gick bra det oxå. I tredje klass fick vi börja använda oss av sporthallen. Undrar än idag varför vi inte fick vara där tidigare.
Det var lite om mina första skolår.
Kramelikram