På en av Sydneys radiostationer i Australien kan man ringa in och berätta om sina mest genanta historier. Man kan vinna mellan 1000-5000 dollar. Denna historia resulterade i $ 5000:

Jag hade tid hos gynekologen senare denna vecka för mitt årliga cellprov. Tidigt en morgon ringde de dock från doktorns mottagning för att tala om att de hade fått ett återbud och att jag kunde komma in tidigare, samma morgon klockan 9.30.
Jag hade precis fått iväg alla till skolan och arbetet och klockan var redan kvart i nio. Det skulle ta minst 35 minuter att köra till mottagningen så jag hade lite bråttom.

Liksom de flesta kvinnor ville jag ägna några extra minuter åt min underlivshygien inför ett gynbesök, men denna gång fanns det helt enkelt ingen tid för en grundlig rengöring så jag tog bara den tvättlapp som råkade ligga vid tvättstället i badrummet och tvättade av mig lite snabbt "där nere" så jag åtminstone såg presentabel ut. Då jag var klar kastade jag tvättlappen i smutstvättkorgen, slängde på mig mina kläder och hoppade in i bilen för att köra i ilfart till min undersökning.

Jag fick bara vänta i ett par minuter innan det var min tur att gå in till doktorn.

Då jag, liksom alla kvinnor, har gått igenom denna procedur flera gånger i livet hoppade jag vant upp på undersökningsbritsen, tittade upp i taket och låtsades som om jag befann mig i Paris eller någon annanstans långt borta.

Doktorn kom in och jag måste säga att jag blev lite förvånad då han sa:
Oj då, idag har vi verkligen ansträngt oss!
Jag svarade inte och suckade av lättnad då undersökningen var över för denna gången.

Resten av dagen var som vanligt med städning, handlande och matlagning.

Då skolan var slut och min 6-åriga dotter lekte för sig själv ropade hon från badrummet: "Mamma, var är min tvättlapp?"
Jag sa till henne att hon kunde ta en ny från linneskåpet eftersom den gamla låg i tvätten.
Hon svarade: "Nej mamma, jag måste ha just den som låg vid tvättstället. Jag hade rullat in allt mitt glitter i den!!

Bilden kommer från  Vickes Hemsida  Gör ett besök hos honom. Där hittar ni allt.

”En engelsk dam skrev och frågade om inackorderingsrum i Sydtyskland.
Hon undrade också om där fanns WC.
Den som svarade hade dåliga kunskaper i engelska och frågade byprästen vad denna förkortning betydde?
När prosten hörde att damen var över 50 år, utgick han från att det var en from människa som ville veta var kyrkan låg – på engelska Wood Chapel, eller förkortat WC.
Den engelska damen fick därför följande svar av Pastor Schultz:

Min nådiga, WC ifråga ligger ca 10 kilometer från den plats Ni får hyra rum.
WC är beläget i en vacker skogstrakt och hålles öppet varje tisdag och fredag.
Detta kanske förefaller Er olämpligt ifall Ni planerar regelbundna dagliga besök.
Det kommer dock utan tvivel att glädja Er att många människor medtar matsäck och tillbringar hela dagen där, för att njuta av den härliga utsikten.

Vi rekommenderar Er därför att vara ute i mycket god tid.
Utrymmet räcker dock i allmänhet till, då det finns 80 sittplatser.
Skulle Ni någon gång bli försenad kan Ni dock räkna med ståplats och om vädret tillåter brukar man hålla till på ängen utanför.
Klockan ringer 10 minuter innan WC öppnas och vi kan rekommendera Nådig frun att komma på fredagarna då vi har orgelackompanjemang.
Akustiken är förträfflig och även de svagaste ljud hörs.
Dessutom på fredagarna brukar officerarna på den närbelägna garnisonen infinna sig och naturligt och ogenerat deltaga i det allmänna nöjet.

PS Min hustru och jag har tyvärr inte haft tillfälle att besöka WC den senaste månaden, vilket Ni förstår vållat oss stor smärta. DS”.

Kvinnor och mäns ordlista. Vad menar de egentligen?

Mannens ordlista:

Lena och Sven som inte lyckats få några egna barn, hade bestämt sig för att anlita en s.k. surrogatpappa
för att bilda en liten familj.
På morgonen den dagen surrogatpappan skulle komma på besök, kysste Sven sin Lena och sade:
- Jag sticker nu älskling, han kommer nog när som helst.
En halvtimme senare kommer en babyfotograf till bostadsområdet för att försöka sälja sina tjänster med hjälp av dörrknackningsmetoden.
- God morgon fru Lundgren. Ni känner inte mig, men jag har kommit för att...
- Åhh! Ni behöver inte förklara och säg gärna Lena, svarar fru Lundgren, jag har väntat på Er halva förmiddagen.
- Verkligen, sa fotografen. Det var väl bra det, jag är ju specialist på bebisar.
Hur kan vi nu komma igång, frågade Lena lätt rodnande.
– Överlämna det problemet till mig, säger babyfotografen, jag brukar oftast först försöka med ett par omgångar i badkaret, sedan en på soffan, och kanske ett par på sängen.
Ibland kan det vara idé med en omgång på vardagsrumsmattan, där det blir lättare att rulla runt i pigga ställningar.
- Badkaret, vardagsrumsmattan?
Inte konstigt att det gick dåligt för mig och Sven, tänkte Lena.
Tja Lena, ingen kan väl garantera nåt perfekt varje gång.
Men om vi provar flera olika ställningar och jag knäpper från sex eller sju olika vinklar är jag säker på att Ni kommer att bli nöjd med resultatet.
- Jag hoppas att det går ganska fort, säger Fru Lundgren hest.
- Viss tid måste man nog räkna med, i mitt yrke måste saker och ting få ta nödvändig tid.
Jag skulle kunna skjuta några snabbisar på kanske fem minuter, men då skulle Ni nog inte bli så särskilt nöjd med resultatet.
– Skulle jag inte det, svarar Fru Lundgren lätt frågande.
Fotografen öppnar sin portfölj och tar fram en mapp med barnbilder.
- De här fixade jag på taket av en Londonbuss, säger han med ett leende.
– Oh min Gud, utropar fru Lundgren medan hon allt mer intensivt börjar tugga på en näsduk.
– Och de här tvillingarna blev verkligen lyckade Lundgren trots att deras mor verkligen var svår att arbeta med.
Fotografen räckte över fler bilder till fru.
- Var hon svår? frågade fru Lundgren.
- Ja, jag är rädd för det. Jag blev till slut tvungen att ta henne till Kungsträdgården för att få jobbet ordentligt utfört.
Folk trängdes omkring oss i fyra eller fem led för att se ordentligt vad vi höll på med.
- I fyra eller fem led? viskade fru Lundgren medan hennes ögon nu blänkte av skräckblandad förvåning.
- Just det, sa fotografen, och i mer än tre timmar dessutom.
Mamman gnällde och skrek hela tiden, så jag hade verkligen svårt att koncentrera mig på uppgiften.
Mörkret närmade sig också, så jag blev tvungen att jäkta på mina skott, men till slut när några ekorrar började att nafsa i min utrustning blev jag tvungen att ge upp.
Fru Lundgren lutade sig framåt.
- Du menar att de verkligen tuggade på Din .. ...utrustning ?
- Ja precis så var det. Om Du är färdig nu så sätter jag upp mitt stativ så vi kommer igång på allvar.
- Stativ??? Eva börjar nu se väldigt oroad ut.
- Ja, jag måste använda ett stativ att vila min Canon mot.
- Den är nämligen alldeles för stor att hålla i själv medan jag gör mig klar för aktion.
- Förstår du Fru Lundgren?
... Hallå, Fru Lundgren !!??....

Bilderna kommer från Vickes Hemsida . Tack Vicke .