Sommarkatten

Nu mörknar kvällen vid stugans knut,

ljuv är september, vi veta.

Ändå vi drar oss till stadens ljus,

när dagarna inte längre är heta.



September månad är skön och ljuv,

men hungrig och hemlös får han smyga

som en tjuv.

Han som var så älskad, gullig och fager,

är nu helt ensam, ledsen och mager.



Nu kallar man honom för raggiga katta,

hur ska han nånsin kunna fatta..

att barnen som smekt och kelat så ömt,

när sommaren gått redan allting glömt.

...................
Viola Wellbrant